Finns det “falska profeter”?

Introduktion

Att beskylla någon för att vara en “falsk profet” är en fruktansvärd anklagelse, något som man inte bör göra utan mycket goda skäl. Naturligtvis vill heller ingen beskrivas som en “falsk profet”, allra minst den som verkligen är det. När profetiorna kommer på skam, försöker sådana profeter ofta rädda ansiktet genom att förneka att de har framställt sig som profeter. I Sakarja 13:4,5 ges en slående beskrivning av detta beteendemönster:

“Och det skall ske på den tiden att alla profeter skall skämmas för sina syner, när de vill profetera, och för att inte bli avslöjade skall de inte mer klä sig i mantel av hår. Och var och en av dem skall säga: Jag är ingen profet, en åkerman är jag.”

Hur känner man igen en falsk profet? Enligt 5 Mos. 18:22 (NV) är svaret mycket enkelt:

“När profeten talar i Jehovas namn och ordet inte inträffar eller blir verklighet, [då] är detta det ord som Jehova inte har talat. I förmätenhet har profeten talat det. Du skall inte bli förskräckt för honom.”

Otaliga personer genom tiderna har uppträtt med anspråk på att ha en gudagiven insikt i Guds planer för framtiden. De har självsäkert pekat ut årtal för diverse händelser, inte minst tidpunkten för Kristi återkomst. Men händelserna kom inte på dessa tidpunkter. Kan sådana personer – med tanke på orden i 5 Mos. 18:22 – betecknas som “falska profeter”?

Nej, svarar Sällskapet Vakttornet i en artikel i Vakna! den 22 mars 1993:

“De påstår inte att deras förutsägelser är direkta uppenbarelser från Jehova och att de i det avseendet profeterar i Jehovas namn. … De har i sin mänskliga ofullkomlighet gjort sig skyldiga till en feltolkning av fakta.” (Sid. 3 och 4)

Det är inte svårt att inse varför Sällskapets skribenter tvingas ta de nämnda “profeterna” i försvar.

De är pinsamt medvetna om att den organisation de tillhör har en lång rad falska förutsägelser bakom sig. I en fotnot i samma artikel försöker de rentvå sig från anklagelsen att detta har gjort dem till falska profeter:

“Jehovas vittnen har i sin spända förväntan på Jesu andra ankomst föreslagit årtal som har visat sig vara oriktiga. Av den anledningen har några kallat dem falska profeter. De har dock aldrig vid dessa tillfällen sagt sig göra förutsägelser ‘i Jehovas namn’. De har aldrig sagt: ‘Dessa är Jehovas ord.’ I Vakttornet, Jehovas vittnens officiella tidskrift, har det sagts: ‘Vi har inte profeterandets gåva.’ (15 december 1896, sidan 306, engelska utgåvan).”

Lägg märke till att de beskriver sina felslagna profetior som blott och bart “förslag”, som de “i sin spända förväntan” har lagt fram. De påstår sig aldrig ha fört fram dessa förslag “i Jehovas namn” eller betecknat dem som inspirerade uttalanden. Är detta sant? Eller är det bara ett försök att dölja att de har framställt sig som Guds inspirerade profeter?

Anspråk på inspiration

Ordet inspiration definieras i Sällskapet Vakttornets uppslagsverk Insight on the Scriptures som “egenskapen eller tillståndet att drivas av eller frambringas under direkt ledning av en ande från en övermänsklig källa”. (Vol. 1, sid. 1202) Som artikeln sedan visar behöver detta inte alltid innebära direkt, ordagrann diktamen. Gud kunde tala genom profeterna “på många sätt”. (Hebr. 1:1) En människa som gör anspråk på “inspiration” menar ofta inte att hennes uttalanden ordagrant har dikterats för henne, utan snarare att Guds ande på något sätt har “påverkat” eller “väglett” henne till att framföra ett visst budskap.

Det är visserligen sant att Vakttornets ledare ibland, särskilt när det stått klart att deras förutsägelser slagit fel, har urskuldat sig med att de inte är inspirerade. Men vad betyder dessa få medgivanden, när de samtidigt oupphörligt påstår sig vara Guds enda “kanal” och “språkrör” på jorden, hans “trogne och omdömesgille slav”, som man måste gå till för att kunna förstå bibeln? I den ovannämnda artikeln citeras ännu ett “medgivande” som gjordes i Vakttornet för den 15 juni 1981:

“De bröder som framställer den här litteraturen är visserligen inte ofelbara. Det de skriver är inte inspirerat, som fallet var med det Paulus och andra bibelskribenter skrev. (2 Tim. 3:16) Och därför har det ibland varit nödvändigt att rätta till olika uppfattningar, allteftersom förståelsen blivit klarare. (Ords. 4:18)” (Sidan 17)

Men redan i nästa stycke på samma sida betonar artikelförfattaren att “vi kan inte finna den bibliska vägledning vi behöver utanför den ‘trogne och omdömesgille slavens’ organisation.”

Man kan därför fråga: Om Vakttornets ledare inte anser sig vara inspirerade, hur kan de då hävda att den bibliska vägledning en människa behöver bara finns i deras organisation och ingen annanstans?

Medgivandet i det ovan citerade Vakttornet från 1981, att “det de skriver är inte inspirerat, som fallet var med det Paulus och andra bibelskribenter skrev”, står i skarp kontrast till det anspråk på inspiration som framfördes redan året därpå, i Vakttornet för den 1 oktober 1982 på sidan 10:

“I våra dagar finns en kvarleva av denne trogne slav ännu kvar på jorden. … De innehar en ställning som liknar den Paulus och hans medarbetare innehade, då denne apostel sade följande om de underbara sanningar Gud ger sitt folk: ‘För oss är det ju som Gud har uppenbarat det genom sin ande.’ (1 Korintierna 2:9,10)”

I själva verket anser Sällskapets ledare att det bara är Vakttornets organisation som vägleds av Guds heliga ande:

“Tänk också på det förhållandet att på hela jorden är det bara Jehovas organisation som vägleds av Guds heliga ande eller verk-samma kraft.” – Vakttornet, 15 nov. 1973, sid. 520.

På grund av detta unika anspråk på gudomlig vägledning uppmanas Jehovas Vittnen att visa fullständig lydnad och respekt för Sällskapet:

“Eftersom Sällskapet är lett av Guds heliga ande, är det i sanning förtjänt av vår djupaste respekt och helhjärtade lydnad.” – Vakttornet, 15 november 1960, sid. 523.

Anspråket på att vara profet

Sällskapet Vakttornets bibliska uppslagsbok Insight on the Scriptures definierar ordet “profet” som “en genom vilken Guds vilja och uppsåt tillkännages”. Med hänvisning till Jer. 23:18 och Amos 3:7 sägs det om bibelns profeter att ìde stod i Guds ‘förtroliga krets’ och han uppenbarade sina ‘förtroliga angelägenheter’ för dem”. (Vol. 2, sid. 694)

Vi frågar: Gör Sällskapet Vakttornets ledare anspråk på att i likhet med bibelns profeter stå i “Guds förtroliga krets”? Menar de att Gud uppenbarar sina “förtroliga angelägenheter” för dem, precis som han gjorde för bibelns profeter? Svaret är ja. Lägg märke till hur de likställer sig med dessa profeter i Vakttornet för den 15 april 1986, sidan 18:

“Eftersom Jehovas nutida tjänare lyder honom som sin härskare, uppenbarar Guds heliga ande också för dem vilken tid eller tidsperiod det är från Guds ståndpunkt sett. I Amos 3:7 (NW) heter det: ‘Den suveräne Herren Jehova skall inte göra något, utan att han har uppenbarat sin förtroliga angelägenhet för sina tjänare profeterna.” – Vakttornet, 15 april 1986, sid. 18.

Vakttornets ledare tillämpar alltså orden i Amos 3:7 på sig själva och förklarar att deras tidsprofetior har uppenbarats för dem av Jehova genom hans ande! Samma anspråk framfördes även i Vakttornet för den 15 december 1971, där de på sidan 561 hänvisar till att “Jehova är den ‘som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett'(Jes. 46:10)” och sedan fortsätter:

“Dessa ting har Jehova gjort kända för dem som lyder honom såsom härskare: ‘Herren, HERREN [Jehova] gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna.’ (Amos 3:7) Vilka är det som i detta århundrade har fått korrekta informationer om framtiden? Prästerna? De politiska ledarna? De ekonomiska ledarna? Eller har det varit Jehovas vittnen?”

Den artikel som följer, “Guds profetiska sanningar kungörs”, innehåller en rad påståenden om att Jehovas vittnen, till skillnad från alla andra i våra dagar, i förväg har förutsagt olika händelser som sedan inträffat. Anspråket på gudomlig inspiration framträder klart och tydligt genom hela artikeln. På sidan 563 påstår man sig t ex ha förutsagt krigsutbrottet 1914 och fortsätter:

“Hur kunde Jehovas vittnen så långt i förväg ha känt till det som inte ens världens ledande män kände till? Endast genom att Guds heliga ande gjorde sådana profetiska sanningar kända för dem”

Kan anspråket på att vara Guds inspirerade profeter framföras tydligare? När Vakttornets ledare påstår att de “aldrig” har gjort sina förutsägelser “i Jehovas namn” och “aldrig” har sagt sig vara inspirerade talar de alltså inte sanning. Några typiska exempel på det språk Vakttornets ledare ibland använder när de presenterat sina förutsägelser finner vi i en tolkning av Daniels 11:e kapitel i Vakttornet för den 15 mars 1942 på sidan 83:

“Jehova har uppenbarat för sitt folk, att ‘ändens tid’ började år 1914. … Nu uppenbarar Herren för sitt folk innebörden i Daniels profetia angående ‘ändens tid’, … Herren har för sitt folk uppenbarat, vilka de båda ‘konungarna’ äro, som nu strida om herraväldet … Herren gör nu kunnigt, vad de båda ‘konungarna’ komma att göra när den slutliga änden närmar sig.”

Tolkningarna och förutsägelserna i artikeln framförs alltså som direkta uppenbarelser från “Herren” eller Jehova. Att i efterhand vifta bort sådana uttalanden som “feltolkningar av fakta” gjorda på grund av “mänsklig ofullkomlighet” och beskriva dem som enbart “förslag” Vittnena i sin “spända förväntan” har lagt fram är milt sagt att frisera verkligheten. Det är, för att tala klarspråk, rent bedrägeri.

Slog förutsägelserna verkligen in?

De förutsägelser Sällskapet Vakttornet i förväg knöt till året 1914 sammanfattades i sju punkter år 1889 av Charles Taze Russell i boken Tiden är nära, andra delen i serien Studier i Skriften (se svenska upplagan sid. 74-76). Var och en som tagit sig tid till att studera dessa punkter vet att samtliga slog fel. Detta pinsamma faktum förtigs fullständigt av Sällskapet Vakttornet. I stället har man gång på gång försökt ge sken av att Sällskapet i detalj hade förutsagt det som skedde det året! I boken Jehovah’s Witnesses in the Divine Purpose (1959) återger man t ex på sidan 31 några lösryckta och stympade citat ur en av Sällskapets publikationer från 1886 och ger sedan följande kommentar:

“Trots att detta ännu var årtionden före första världskriget, är det häpnadsväckande hur exakt de händelser som slutligen in-träffade faktiskt hade förutsetts.”

Vad var det då som “Herren2 hade “uppenbarat för sitt folk” om andra världskriget? Vilken av de båda “konungarna” skulle gå segrande ur striden, axelmakterna eller de allierade? I den tidigare citerade artikeln från 1942 läser vi på sidan 90:

“I ljuset av den ofelbara gudomliga profetian bör vi lägga märke till följande: att det allsvåldiga, egenmäktiga styrelsesättet kommer att överflygla alla jordens nationer, i en mycket nära framtid.”

De totalitära makterna skulle alltså uppnå herraväldet över hela jorden efter krigsslutet. Liknande förutsägelser gjordes samma år, 1942, i boken The New World, Frederick W. Franz’ första bok. Boken översattes inte till svenska, utan tvivel därför att händelsernas utveckling så snabbt gick stick i stäv med bokens förutsägelser. I en kommentar till Dan. 11:40-43 förklarade författaren på sidorna 343-44 att “alla nationer skall bli totalitära före det definitiva slutet”. Även de allierade demokratierna skulle efter krigsslutet uppgå i denna totalitära världsmakt.

Snart började man emellertid inse att en viss försiktighet var påkallad. Vid denna tid fanns långtgående planer bland nationerna på att återupprätta fredsorganisationen efter krigsslutet. Det krävdes därför ingen profetisk förmåga för att kunna förutsäga att denna organisation skulle återuppstå efter kriget. I småskriften Blir freden varaktig, som publicerades senare samma år (1942), anknöt Sällskapet på sidan 21 till dessa planer, men vågade inte längre hävda att denna fredsorganisation skulle ta formen av en världsdiktatur, som man nyss hade förutspått, utan skrev bara att organisationen skulle förena nationerna “i och för en ny ordning, vilken form denna än kommer att få”.

Profetian om världsdikturen och demokratiernas fall slog alltså fel. “Herren” hade tydligen inte alls “uppenbarat” något dylikt “för sitt folk”, som man hade påstått i Vakttornet. Det var klart och tydligt en falsk profetia, inget annat. Trots detta hänvisade Sällskapet 18 år senare otroligt nog till profetian som ännu ett exempel på sin ofelbara profetiska förmåga! På sidan 523 i Vakttornet för den 15 november 1960 hävdar de:

“År 1942 kungjorde den ‘trogne och omdömesgille slaven’, vägledd av Jehovas ande, som aldrig tar fel, att demokratierna skulle vinna andra världskriget och att en Förenta nationernas organisation skulle upprättas. Denna vakenhet gällde händelser som inträffade tre år senare.”

Man bluffar alltså helt enkelt och påstår att rörelsens ledning, “vägledd av Jehovas ande”, dvs under profetisk inspiration, hade uttalat en sann profetia genom att förutsäga att demokratierna skulle gå segrande ur kriget, trots att det man hade sagt var raka motsatsen!

Vi slutar artikeln med en fråga: Om inte Sällskapet Vakttornet har kvalificerat sig som en falsk profet, vem har då gjort det? Finns det då några falska profeter över huvud taget?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.